om daylogg.
jag byggde daylogg för att jag skrivit i anteckningsböcker i åratal och apparna fortsatte be om mer.
jag förde dagbok i pappersanteckningsböcker i åratal. de flesta dagar en mening. ibland ett stycke. jag återvände sällan för att läsa dem, men att veta att de fanns betydde något. själva skrivandet byggde vanan, inte längden på det skrivna. en enda rad räckte.
när jag provade dagboksappar bad de alla om för mycket. serier. förslag. humörmätare. insiktskort. friktionen i att öppna appen, välja vilken sorts inlägg som skulle skrivas, välja ett humör. när jag väl var framme hade jag glömt vad jag kom för att skriva. jag ville ha tio sekunder och en mening. så jag byggde det.
hur jag för dagbok.
en mening om dagen. ett namn, en plats, en känsla, en rad jag annars skulle glömma till tisdag. vissa dagar skriver jag mer, när något specifikt har hänt som jag vill behålla. de flesta dagar mindre än en tweet. jag skriver i presens, aldrig i punkter, aldrig kurerat. om några år har jag något att läsa. det är hela poängen.
jag spårar inga serier, för att föra dagbok är ett långt spel och en missad vecka raderar inte ett årtionde. jag låter inläggen åldras innan jag läser dem igen. kalendervyn i /las tar fram det jag skrev för ett år sedan. för tre år sedan. för fem. det är dagarna som griper tag i mig.
vad daylogg inte har.
- förslag.
- serier.
- aviseringar.
- AI-genererad reflektion.
- delningsbara kort.
- skimmer-skelett.
- analys av det du har skrivit.
kontakta Peter.
glad att höra vad daylogg gör rätt eller fel för dig.